Barkborrar i svamptider

I Nybro kommuns skogar börjar det arta sig till en riktigt fin svamphöst (i motsats till förra året…). Alla möjliga svampar poppar nu upp och en del av dem är goda och populära matsvampar. Gula kantareller, trumpetsvampar, stensopp (karl-johan), stolta fjällskivlingar och flera andra är redan uppe och snart dyker de första trattkantarellerna upp. Så nu är det läge att ge sig ut med korgen! Alla svampar är ju inte ätliga, så var alltid noga med vad du plockar med dig hem till smörgåsen och ät bara svampar du är helt säker på vad de är för något.

För närvarande håller vi på att inventera kommunens skogar på pågående angrepp av granbarkborre, och när man ändå är ute kan man ju passa på att ta pulsen på svampskogen!

På bilden ses en av mina favoritmatsvampar uppe till vänster, den rödgula trumpetsvampen. Den är lik trattkantarell men saknar regelbundna åsar under hatten och är mer intensivt färgad i brandgult på foten. Den är inte särskilt vanlig i våra trakter men kan finnas i mängder där den finns, oftast i äldre skogar med grundvatten nära markytan eller i blöta kanter på skogsbäckar.

Många svampar man springer på, är ju inte matsvampar, men kan vara vackra ändå. Uppe till höger syns en bockspindling, en vanlig och rätt stor spindelskivling som växer i mossiga granskogar.

Bland taggsvamparna är framför allt den bleka taggsvampen välkänd som matsvamp. Men den har många släktingar. På bilden syns en riktigt sällsynt svamp som växer i gamla granskogar, gärna på basisk (kalkrik) mark; bitter taggsvamp. Den blir stor (upp till 20 cm bred) och är lik flera närstående arter men är lätt att känna igen på doften; den doftar starkt av bittermandel!

Och sällan är man ju helt ensam om svampen i skogen. En vacker röd skogssnigel gjorde mig sällskap. Den är något ovanligare än släktingarna svart och spansk (mördar-) skogssnigel. Det är inte alltid lätt att skilja den från den välkända spanska skogssnigeln, men den röda har oftast en brandgul-orange kant nederst på kroppen (mot marken) och uppträder inte lika aggressivt i trädgårdar, och aldrig i samma antal.

/Olof Persson, Skog- och markförvaltare